Ett öppet brev till dig som är anhörig till en plusbarnsförälder

hands-1528222.jpg

Du har säkert märkt att mitt barn sover sämre, äter dåligt och ofta verkar missnöjd. Mitt barn är vad som kallas ett ”high needs baby” eller ”plusbarn. Det är en del av mitt barns personlighet och ingenting som beror på något vi som föräldrar har gjort, eller inte gjort. Det är bara så mitt barn ÄR. Mitt barns personlighet passar helt enkelt inte att vara bebis, utan har mer vilja och känslor än vad dess lilla kropp klarar av. Jag älskar mitt barn mer än vad ord kan beskriva. Samtidigt som jag älskar mitt barn kan jag vara fruktansvärt avundsjuk på de som fått ”enkla” bebisar som bara läggs ned för att somna, alltid är glada och kan ligga för sig själva och jollra. Mitt barn fungerar inte alls på det sättet och jag måste vara på alerten 100% av min vakna tid för att ens hålla mitt barn måttligt nöjd. Om du tycker att jag verkar frånvarande sedan jag fick barn så beror det absolut inte på dig eller hur jag vill att vår relation ska vara, utan bara att det just nu tar all.energi.jag.har för att ens klara mig genom dagar, timmar, minutrar och sekundrar tillsammans med min bebis.

Jag ber dig – släpp inte taget om vår relation. Jag finns här. Du är viktig för mig. Jag kommer ”tillbaka” när min bebis vuxit upp lite grand. Jag lovar.

Det är inte lätt att hitta på aktiviteter utanför hemmet med mitt barn. Mitt barn trivs ofta inte i folksamlingar och gör oss, högt och ljudligt, påminda om det. Många gånger måste jag lämna sociala tillställningar hastigt och lustigt för att barnet helt enkelt inte mår bra i sådana sammanhang. När mitt barn blir extra missnöjt är det inte roligt för barnet, mig eller någon annan i vår omgivning. Sådant du och jag gjort tillsammans tidigare kanske inte längre är möjligt att göra. Vissa plusbarn är till och med svåra att lämna med den andra föräldern om jag skulle vilja komma iväg ensam med dig en stund. Det betyder inte att jag inte vill, eller kan träffa dig. Nu, mer än någonsin, behöver jag ditt sällskap.

Jag ber dig – kom och hälsa på mig. Träffa mig i mitt hem, och acceptera allt stök när jag inte hinner städa, uppskatta min uppvärmda färdigmat (eller ta med köpmat) och ge mig komplimanger för mitt rufsiga hår som jag inte haft tillfälle att tvätta.

Jag vet att du vill väl när du kommer med råd om hur jag ska göra med mitt barn. Jag vet att du kommer från en plats av kärlek och välvilja och att du inte vill mig och min familj något annat än gott.

Jag ber dig – lita på att jag har provat ALLT som står i min makt för att få vardagen att flyta så smidigt som möjligt för min familj. Föräldrar till plusbarn är de mest påhittiga, uppfinningsrika och fantasifulla föräldrar som finns. Det finns inte en metod eller ett tillvägagångssätt som vi inte provat för att få vårt barn mer nöjd, glad och lugn. Även om en del val kan se konstiga ut utifrån så är det detta som funkar bäst för oss. Jag skulle gladeligen välja sätt som var enklare att genomföra om de fungerade, men nu gör de inte det med vårt barn. Du behöver inte hålla med om mina tillvägagångssätt men jag ber dig att acceptera att detta är vad som fungerar för oss.

Mitt barn har väldigt nära till sina känslor och sådana människor behövs det mer av i världen. Vad jag försöker göra är att erbjuda mitt barn trygghet och närhet så att den kan få fortsätta känna och hantera alla dessa känslor. Men ibland känner jag mig som den absolut sämsta föräldern i hela världen som inte kan förstå vad mitt barn behöver för att må bra. När jag har dessa stunder behöver jag dig som mest.

Jag ber dig – berätta för mig vad jag gör bra i mitt föräldraskap. Tala om vad du ser för positiva saker med mitt barn. Beröm även de minsta sakerna, som hur jag byter blöja eller hur jag bär mitt barn, för i dessa stunder är mitt självförtroende som förälder så lågt att jag har svårt att förstå att jag ens har förmågan att göra någonting rätt överhuvudtaget. Vad jag behöver mest av allt är din uppmuntran.

Vissa dagar kan det kännas som om jag drunkar i föräldraskapets hav - som att varje dag i resten av mitt liv kommer att vara fylld av ljudet från en gnällig bebis. Fast jag intellektuellt vet att det inte kommer att vara så behöver jag, ibland,  få mina känslor att påminnas om detta.

Jag ber dig – fantisera med mig om vad vi ska göra den dagen jag kan lämna bebisen en liten stund. Fantisera om vad vi ska göra när jag kan komma ifrån en timme, en eftermiddag, en kväll, en helg, en vecka! Jag behöver din hjälp att se ljuset i slutet av tunneln och att ha något att se fram emot kan göra hela skillnaden för hur jag mår.

Ja, mitt barn är gnälligt och missnöjt. Mitt barn sover dåligt. Mitt barn har separationsångest och är svår att mata. Mitt barn tycker inte om förändring. Mitt barn reagerar starkt och omedelbart om något inte är till dess behag. Jag vet att allt detta gör mitt barn svårt att förstå. Jag oroar mig mycket för att andra inte ska kunna se det fina och goda som finns med mitt barn. Jag oroar mig mycket för hur det ska gå för mitt barn längre fram i livet. Jag oroar mig för att andra inte ska tycka om mitt barn.

Jag ber dig – se och uppskatta mitt barns fina sidor. Berätta för oss – vi föräldrar och vårt barn - vad du ser som du uppskattar. Berätta vad mitt barn gör som får dig att le och vad som får dig att hitta den där mjuka platsen i hjärtat som är reserverat för små bebisars underbara förmåga att beröra våra känslor. Visa mitt barn kärlek, respekt och ömhet.

Mitt barn är missnöjd, gnällig och ängslig men de egenskaper det har som bebis kommer att utvecklas och bli dess stora styrkor framåt i livet. Du är en viktig person för mig och jag vill inget hellre än att du följer med mig på mitt barns resa i livet och ser den här utveckligen hända. Du, som jag, kommer att få uppleva alla mitt barns ”plus-sidor”, både de goda och de lite mer utmanande och jag ser fram emot den dagen vi kan sitta tillsammans och prata om hur åren har gått och hur det har varit, blivit och är just nu.

Tillsammans - Du, jag och mitt plusbarn.

 

Köp boken PLUSBARN - High Need Babies på svenska här.